Egoist??

Jag har hela tiden sagt att jag vill ha ca 4 år mellan mina barn för att kunna njuta mer av båda barnen. Vissa anser att det är egoistiskt att jag skaffar barn me så många år emellan så barnen inte har nytta av varandra.
Jo det kanske är egoistiskt, men jag VILL ha så länge emellan dom för att kunna njuta mer av båda, skulle vi skaffa en till nu så kräver ju båda barnen lika mycket. Har vi 4 år emellan så blir Melwin en "duktig storebror" som hjälper mamma med den lille. Ok, en 2 åring kan ju också bli "duktig" men den klarar ju inte samma saker som en 4 åring gör. En 4 åring kan leka själv om mamma är trött tex eller man kan skicka iväg han ensam till en kompis som bor nära.
Det beror ju även förstås på hur självstädig barnet är, en del 4 åringar kanske inte alls går att släppa iväg själv.
Jag anser mej inte vara egoist för barnen kommer ju ändå har nytta av varandra oavsett hur gamla de är.
Mer svartsjuka kommer det säkert bli eftersom Melwin är mer medveten om vad det är, men det jag tror även det beror på hur man är mot han. Alltså han kommer ju få minst lika mycket kärlek som hans syskon, och minst lika mycket uppmärksamhet. Det är ju mina barn och det är ju dom som jag kommer älska högst.

3 år

Tänk va fort tiden går.. Idag är det 3 år sen jag och Rickard träffades första gången, på Harry's i Karlstad och till helgen har vi vart ett par i 3 år.
Jag älskar dej Rickard

Ibland måste man få skryta lite...

fast jag egentligen inte gillar det.

Melwin har blivit super duktig med att ta sin medicin varje dag. Det började igår kväll när jag sa att nu ska vi ta medicinen.. Ja svarade melwin och satte sej i soffan och tog ut tutten. Säkert en engångs företeelse, men samma sak imorse innan dagis, han satte sej o tog ut nappen. Inga som helst problem nu inte. Så det är bra att vi inte behöver vara 2 längre för att han ska få i sej den.
Så duktig är han min son

En dag på akuten

Nu har jag bytt gardiner i vardagsrummet igen och belönar mej med en liten chokladbit och kaffe..

I lördags var vi på akuten me skrutten och äntligen hände det något. Inte så att vi vart på akuten tidigare med samma problem, men jag har påtalat på bvc om att han får det jobbigt me andningen när han är förkyld men de har bara svarat mej att "alla barn har en form av förkylningsastma". Till och med dagispersonalen har påpekat om att han har det jobbigt när han är lite förkyld.
Men nu har han fått inhalatorer som han ska ta varje dag. Den ena sorten ska han hålla på med i 5 veckor... Stackars liten.

Allt började på fredagkväll med att han var "bubblig" i bröstet, tog det inte så allvarligt för han brukar låta så vid en förkylning. På natten kom han in till oss och då lät han som en respirator vid varje andetag, jag tänkte om jag skulle ringa rådgivningen eller efter ambulans, men jag avvaktade och tänkte att jag ringer om det blir värre. Halv 7 på lördaqg morgon och ett fåtal timmars sömn så ringde jag rådgivningen som sa att jag skulle köpa avsvällande näsdroppar och se till att han drack och kissade. Hon kopplade mej till jourmottagningen i Kristinehamn som lyssnade på hans andning och hon skickade oss direkt till Karlstad.
Väl där så blev vi omedelbart inskickade på ett rum och han fick äntligen ventoline. Hans syresättning var nere på 78 när vi kom in. Efter några doser ventoline och kortison så fick vi åka hem. Han fick även airomir som är snabbverkande och pulmicort som är långtidsverkande.
Eftersom jag lider av förkylningsastma så var det ingen tvekan om att han skulle ha medicin. Även fast han vart så sjuk så är det en lättnad i mitt hjärta att han äntligen fick hjälp.
Måste ju skryta också.. Han är så superduktig med att ta medicinen (mutor får man ta till också) och han var så duktig när vi var på sjukhuset..

Mamma's älskade son